till läsaren; den här berättelsen närmar sig dig nu / vad jag tappat är det vi stod bakom / kornigheten / det jag envisats med att kalla vid fel namn

och min farfar i himlen / han viskar sången som jag sjunger / säger; med krökt rygg och pilotglasögon / – tömmer vi ån

hon knöt sig / tvärs över himlakroppen / jag såg henne i stunden innan / hon var påbörjade val och viljor

jag var alltid kall när jag kom in / från våningssängens övre bädd frågade någon var jag varit / jag svarade aldrig på det av den enkla anledningen att jag själv inte visste var jag varit / så fort jag steg in försvann minnet av spindlarna, åkern och sångerna / ja, till och med våningssängen kunde ibland försvinna / liksom rösten som frågade var jag varit / när det hände visste jag att jag mådde ganska bra

min pappa berättade för mig en gång om sin pappa / han brukade åka till Köpenhamn och spela klarinett / ett svartvitt foto i ett avlägset rum visar farfar med klarinetten i handen / han drack sig till döds / men innan dess körde han lastbilar med Coca Cola / det sades att han hade humor

hon hade låtit sig knullas så hårt att hon börjat blöda / burit läderstövlar / vi pratade ofta om det / hur jag skulle se ut i läderstövlar / och om åren mellan då och nu / och om hur man knullar någon så att den börjar blöda

påbörjad sångtext i maj; / stor oro väntar någonstans bakom sorlet / kom så drar vi trådarna, trådarna ur hålet / samtal täckt i dammpartiklar / vita, svarta spökslag missar – / aldrig huvudet